Sparrisrisotto med stekt laxfilé

Oj, det går långt mellan inläggen nu märker jag. Men denna vecka har bestått av både magsjuka och förkylningar, inget kul alls men nu känner vi oss mycket bättre och då kommer ju matlagningen igång igen.

Fredagens middag bestod av laxfilé och sparrisrisotto, en liten försmak på nästa helgs påskmat kanske....? Sparrisen har ju inte kommit igång ännu så jag använde mig av fryst sparris, riktigt god faktiskt.

Ingredienser sparrisrisotto ca 4 port
olivolja
1 st bananscharlottenlök
1 st vitlöksklyfta
4 dl avorioris
1½ dl vitt vin
8-9 dl hönsbuljong
1 pkt fryst sparris
en stor näve riven parmesanost
2 msk smör
salt och peppar

Hacka lökarna och fräs dom i olivoljan i en stekpanna. Tillsätt riset och låt steka någon minut. Häll i vinet och låt fräsa bort. Tillsätt sedan hönsbuljongen en skopa i taget, rör om hela tiden och låt buljongen koka in innan nästa skopa tillsätts.

När det är en skopa är kvar så kan man tillsätta sparrisen (delad i mindre bitar) och blanda runt. När sista skopan är slut så lägg i en näve riven parmesanost och smöret. Salta och peppra. På med ett lock och ställ åt sidan några minuter.

Bra att tänka på är att det är ok att risotton är lite rinnig innan man tillsätter parmesanosten eftersom den tjocknar rätt så mycket efter det.

Jag serverade stekt laxfilé till risotton och allt blev mycket gott! Trevlig helg på er nu. Själva tar vi plats framför teven för att titta på Let´s Dance ;-)

Kommentarer

  1. Usch och fy vad mycket sjuka det är överallt. Vi har klarat oss fint. Bara lite snälla förkylningar.
    Har varit väldigt sugen på risotto ett tag. Gott! Väntar på härlig krispig sparris. Och lax är ju alltid smarrigt!

    SvaraRadera
  2. Trist med sjukdomar, men de hör väl tyvärr årstiden till... Skönt att höra att ni har kryat på er.
    Risotto gör man alldeles för sällan, det är ju så otroligt gott, särskilt med sparris i!
    Jag vill absolut plantera egen sparris, önskar att det kunde bli i år, men en stor tallstubbe måste bort så kanske får det vänta till nästa. Och sedan tre år innan man får börja skörda. Den som väntar på något gott...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar